Sportens underbara värld!

Inatt (australiensisk tid) var det äntligen dags för Champions League finalen mellan de två bästa lagen i Europa, och världen. Matchen i sig är inte så mycket att säga om. Även om jag hade hoppats att Man Utd kunde bjuda upp till bra motstånd, de gjorde visserligen det bästa av situationen, men Barcelona gick verkligen inte att stoppa. Minst sagt värda vinnare.
Hur som helst, nog om matchen, det som jag vill uppmärksamma är firande efteråt. Att få lyfta bucklan brukar både vara ärofyllt och en kaptens jobb, och normalt skulle den alltid lika charmerande Charles Puyol få lyfta den igår/inatt. Men beundransvärt lämnade han över kaptensbindeln till Eric Abidal. Vad är då så beundransvärt med detta då? Jo, för i mitten av mars detta år blev han diagnostiserad för en tumör i levern. Att därmed se honom frisk och kunna spela världens största klubblagsmatch bara tre månader efteråt tycker jag därför är både fantastiskt och något som enligt mig gör sportvärlden så underbar.
Sällan har det var en så rättvis segrare med en så värdig spelare att lyfta bucklan, det var nästan så jag fick rysningar.

Nog om sport, även om jag utan problem skulle kunna göra denna blogg till en sportblogg (hoppas Söderling kan bjuda på en favorit i repris på onsdag!), helgen som varit har annars varit ganska lugn. Jag var på ett sista student party i fredags och det var riktigt roligt, synd bara att detta var sista riktiga eventet, dessa och pubcrawlen har varit några av höjdpunkterna här i Adelaide.

I veckan väntar två quiz och sista labbrapporten (äntligen!) ska in på fredag. Sedan har jag bara ett projekt i CAD kursen, 15 min redovisning nästa torsdag + inlämning av projektet, innan bara tentorna återstår!

Avslutningsvis, men verkligen inte minst, får gratulera världens bästa mamma på Mors d
ag!

Trevlig söndag

Alltid lika underbar :)